Förr brukade jag ha magnetord sittandes på whiteboarden, ni vet sådana där magneter som man kan göra kylskåpspoesi av, mycket poplära för några år sedan. De där orden kan man säkert hitta överallt i vårt klassrum, de var så små och hade en tendens att sprida sig överallt, precis överallt. Eleverna älskade att stå där och hitta på meningar, under en lång period tävlade de om vem som kunde göra den längsta meningen. Idag hittade jag en digital variant – Magnetic Poetry som jag tror skulle passa perfekt för eleverna att laborera med på Smartboarden.
Gillar egentligen inte olika gratiskampanjer och dylikt som går ut på att man ska värva en massa medlemmar till gud vet vad….
Men möjligheten till att få Spotify Premium, tackar man väl inte nej till, så man kan ju alltid testa och se om det funkar, här är länken i alla fall… http://www.gratispremium.com/?ref=110331
På Gomorron Sverige i morse handlade det om sociala medier i skolan. Om du inte redan sett så kan du se det här
Den här tjejen skriver kloka synpunkter om social medier, kanske främst om facebook.
Högsta önskan förra året var att få åka till BETT i London, tänk nu är drömmen sann, håller på att packa för fullt. Åker tidigt, tidigt i morgon. Hoppas att jag ska kunna uppdatera bloggen med många spännande inlägg om mina upplevelser.
Vi (jag och ITChristina)börjar arbetsåret med att ha SMARTboard – inspiration på en skola. Först en ganska lång och forcerad genomgång av tips, hur man kan använda alla smarta objekt och applikationer som finns i SMART Notebook. Mycket klick och dra, i vanliga fall brukar vi fokusera mer på det pedagogiska tänket, men här fanns det en önskan att få en repetition av funktioner och applikationer. Största problemet med Notebook är att det erbjuder så mycket att det är svårt att hitta och att komma ihåg allt det bra man hittade.
Efter genomgången blev det workshop, vi gick runt och tipsade och supportade, underbart att kunna starta terminen med färdiga planeringar och SMARTA lektioner. En riktig rivstart på det nya året med andra ord, känns gott att vara igång igen även om man är lite ringrostig efter alla lediga dagar.
Så nu har man varit på Dreamhack på Elmia i Jönköping, t o m före tonåringen, han fnös åt vilken nörd jag är ,men om sanningen ska fram så var han nog bara avundsjuk. Stolt som en tupp (eller höna får man kanske säga) över mitt fina Dreamhackarmband är jag i alla fall. Ännu tuffare hade det kanske varit om jag faktiskt deltagit i lanet, men det kan jag inte skryta med. I ärlighetens namn besökta jag konferensen “Unga och nätverkskulturer” tvärs över gatan på Scandic hotel. Lite kändes som att “de gamla” (vi) pratar om de unga och deras kultur som fenomen, nu ska ni få se på undomarna….
Som tur var gick den känslan snabbt över (även om den finns där) och det blev en riktigt, bra dag. På programmet fanns det spännande saker som Webben som verktyg för ungas inflytande – Kristin Nilsdotter- Isaksson berättade hur Jönköpings kommun genom en ungdomsportal försöker ge unga ett verktyg för inflytande i det stadsbyggnadsprojekt som pågår i staden.
Per Strömbäck talesman för dataspelsbranschen berättade väldigt intressant om de utmaningar som man står inför vad gäller upphovsrätt och piratdistribution.
Cecilia Löfberg talade till hjärtat om hur unga använder sig av sociala medier för att hantera svåra livsfrågor. Underhållande var Anneli Persson generalsekreterare i ungdomsorganisationen Good Game och Stefan Flod förbundsordförande i Ung Pirat när man berättade och visade exempel på hur man med sociala medier kan organisera ungdomar i föreningslivet, man kan inte annat än att bli oerhört imponerad över kraft, energi och kunnande som de båda utstrålade. – Jag får nästan inga mail, det är galet med mail, sa Stefan med ett brett leende (jag får många). Patrik Hernwall berättade om villkor för lärandet i informationssamhället, vad betyder nya redskap och nya medier, en intressant fråga är och förblir vad ska vi lära oss, vad behöver man kunna? Varför skickar vi våra barn till skolan egentligen???
Sen var det studiebesök på Dreamhack, intrycket blev en enorm arena för dataspelsintresserade ungdomar, välorganiserat, lugnt, ung företagsamhet när den är som bäst. Från en källare i Malung i början av 90-talet till det här, imponerande.
Äntligen, äntligen fick jag min Google Wave-inbjudan (tack Christina). Kändes till en början helt obegripligt men med lite hjälp av bästa kollegan fick jag igång vågen, eller vågorna kanske man kan kalla det. Vad är då Google Wave? Ingen aning egentligen, vågor av kommunikation kanske? Den här filmen förklarar nog fenomenet bättre, det enda jag kan säga är nog att vi har nog bara sett början på nåt nytt, fortfarande lite chockad efter mitt första dyk.
tinate